Bitter

Ja men allt kändes rätt bra å så hände en liten skitgrej o då tänker jag på allt "orättvist" här i livet. Å då menar jag inte sånt som att vissa människor inte ha mat o någonstans att bo, eller att det finns folk som våldtas o mördas eller på krig, O nej, utan mer allvarliga saker som att jag med vill ha tid att fika med vänner. Jag vill åka på semester med mina vänner, men de antingen vill inte åka med oss eller så åker de med föräldrar/svärföräldrar. Mina föräldrar bjuder inte mig på resor. Å barnen vill ändå inte åka utan kompisar. På fredag är det fest, tyvärr tackade vi ja försent så vi fick inte plats. Men det var ok då det var ett par kompisar till som inte skulle gå, fast nu ska de gå å då blev man ju helt plötsligt ensammast i hela världen. Känns även som om det bara är jag som planerar. Ska vi göra något så ska jag hitta på o bestämma det. Å även om jag har väldens bästa man så blir jag irriterad då han ringer o frågar om han ska laga mat eller om vi ska äta rester. Klart jag vill ha nylagad mat! Fick rester...

Jag vill ha allt alla ni andra har, se så där snygg ut hela tiden o alltid göra precis det man planerat att göra o livet ska bara vara så lekande lätt...