Man ska ta hand om varandra

Sa en kommentar till en person idag som jag hört folk säga (kommentaren är alltså inte vad jag tycker) o hon blev naturligtvis ledsen (det kanske var droppen som rann över?) Så nu känner jag mig som en skit. Tyvärr vet jag hur hon känner sig, brukar själv känna så ibland. Å varför kan inte alla bara vara glada för att folk försöker engagera sig? Varför snacka skit?

 Jag är glad över att ha de vänner som jag har (även personen jag gjorde ledsen räknar jag som en vän) för när vi träffas försöker vi inte hitta fel överallt, vi pratar inte illa om andra utan vi pratar om sånt som gör oss glada.  (naturligtvis delar vi varandras sorg oxå, men inte på andras bekostnad)